Att vara sann mot sig själv betyder att man är ärlig med vad man känner, värdesätter och önskar. Du är i kontakt med dina känslor helhjärtat, så att din sanning kan flöda genom dig och ut till världen. Det betyder att du inte behöver leva efter någon annans norm, du slipper oroa dig för att behaga andra människor. Du lever som ditt naturliga jag. Utan förlikning. Och visst låter väl det helt fantastiskt? Men är det verkligen helt enkelt att vara sig själv?
Hela mitt liv har jag alltid haft en egendomlig känsla av att inte riktigt ”hitta hem.” Jag har så länge jag kan minnas känt mig annorlunda mot min omgivning och det har varit svårt att förstå varför. I min ungdoms år gjorde jag mycket för att smälta in i mängden. Jag plattade mitt stora lockiga hår varje dag, och innan plattången fanns tillgänglig så fick min stackars mamma ta fram strykjärnet för att jag så gärna ville ”smälta in” med rakt hår.
På livets scen spelar vi olika roller ständigt. Vi är någons dotter, son, förälder, vi är en vän, älskare, ja så många roller vi jonglerar och samtidigt som vi förhoppningsvis bibehåller vårt sanna jag. Inte förrän jag började arbeta som konstnär fann jag utrymme och en egen tillåtelse att vara mig själv, mitt unika jag. Att vara sann mot mig själv är min största tillgång. Mitt stora hår och röda läppstift har idag blivit mitt signum, men det är mer än makeup, det är en påminnelse att aldrig mer förminska mig själv för att försöka smälta in. Då sticker jag hellre ut.
Comments